Neoelian

Tänkte försöka skriva ner förlossnings berättelsen när jag har tid.

Iaf det började på tisdag kväll innan vi gick o la oss med att jag tyckte de kändes som att de sipprade vatten, vart väldigt osäker så jag tog på mig en binda o gick o la mig, låg o funderade o kände mig ganska uppspelt att de kanske var på gång iaf, kunde somna efter nån minut o sov bra, vaknade upp några gånger under natten när jag vände på mig så tyckte jag mig känna att de kom vatten.
Steg upp kl 06 på morgonen o gick på toa, kollade bindan o det var rosa, jag vet ju att de är normalt men just då blev jag lite skraj o ringde upp till förlossningen o försäkrade mig om att de inte var någon fara.
Hur som helst så tyckte BM att vi skulle göra oss i ordning o komma in för en CTG senast kl 9.
Klädde mig o packade BB väskan somjag nu tyckte innehöll fel saker, att packa den,samtidigt försöka att inte glömma deviktigaste o packa till Neo var inte de lättaste.
När jag sprang omkring hemma som en yr höna tyckte jag mig känna små värkar, yeees tänkte jag nu är de verkligen på riktigt.
Packade in oss i bilen o styrde mot stan där Lars var tvungen att snabb städa sitt solarie i fall vi skulle bli kvar på förlossningen, jag o Neo satt o väntade i bilen o jag fick nu lite ondare värkar eller kanske bara ska kalla de förvärkar för de var inte alls svåra att hantera bara som stark mensvärk.
Åkte till mamma med Neo o vinkade hejdå.
Vi kom upp på förlossningen just innan 9, ringde på o blev mottagna av BM Ingela som visade oss in på undersöknings rummet o blev kopplad till CTG o hon sa att hon skulle komma tillbaks efter 30 min, låg där o surrade med Lars o de kändes väldigt overkligen, mest för att jag inte hade spec ont.

Efter ha legat 30 min kom hon tillbaks o sa att vi skulle åka ut o shoppa lite o få fart på värkarna o komma tillbaks efter lunch, gick ner i fiket o L tog en kaffe o vi läste lite tidningar, kände redan där att värkarna nu blev mer riktiga o gjorde mer ont, nåja de var ju det som var meningen.
Vi tog bilen ut på storheden o gick runt o kikade lite, nu kom dom 7 - 10 min mellan, gick på Max o åt lunch, lika att ladda batterierna ordentligt om de nu ska födas barn idag.
Efter maten åkte vi upp på förlossningen igen för en koll, ny BM Inga-lill verkligen jätte gullig, hon ville undersöka mig o kolla om jag öppnat mig, hon kunde glatt kontatera att jag var öppen 3,5 cm, de kändes helt jävla underbart, nästan halva jobbet gjort o inte mer ont.
Jag fick själv välja om jag ville bli inskriven nu el åka hem, valde att åka hem.
Ringde mamma o hörde hur de gick med Neo o sa att vi åker hem o vilar lite o skulle höra av oss innan vi åkte in igen.
Kom hem o började plocka med disken o sånt, ganska snabbt så kände jag att värkarna nu började kännas en hel del o jag fick paprera dom med andning när dom nu kom med ca 5-7 min mellanrum, de var värst när jag låg el satt ner så jag valde att forstätta stå upp o kolla lite tv o äta en fil tallrik.
kl blev 15 o jag sa att ´jag SKA fixa detta hemma utan smärtlindring till kl 16 o när kl blev 16 så satt jag upp målet på 17, kände att jag började bli väldigt rastlös så vi bestämmde oss för att åka upp till svärföräldrarna o fika lite nybakta saffrans bullar.
Tror vi kom dit lite efter 17.15 o nu kände jag att de började bli väldigt jobbigt, gick inte längre att andas igenom värkarna, fick ställa mig upp o när dom kom o försöka "gunga" mig igenom dom, svor tyst för mig själv sen släppte de.

Fikade lite o nu blev de mer o mer intensivt kände hur jag började tok svettas o må konstigt, så vi bestämmde att de var säkrast att kanske börja fundera på att åka upp nu.
Vägen dit var jobbig, när vi var i G stad hade jag smått panik under värkarna eftersom jag var tvungen att ta dom sittandes, började gråta av smärta så Lars körde FORT, vi kom fram 19.45 på förlossningen o möttes i dörren av BM Vibeke som var med o tog emot Neo när han föddes, vi brast alla ut i skratt o jag fick en go kram av henne o hon lovade att nu skulle jag få hjälp med smärtlindring, någon CTG på intagnings rummen behövde jag inte utan fick en förlossnings sal på engång, fick själv välja sal o vi bestämmde oss att salen vi hade förra gången med Neo ville jag absolut inte ha =)
Fick hoppa upp i sängen o blev kopplad till CTG o fick lustgasen i handeln rätt omg, hon sa att vi börjar med 50% lustgas så ser vi hur de hjälper.
Lars satt sig i fotöljen o började hålla koll när de var sags att andas lustgas o tro mig jag ANDADES ordentligt i masken, vissa gånger kanske lite för mycket för jag började tänka på den lilla flickan i Poltergeist filmerna, om hur hon satt där inne med oss.
Samtidigt som jag var klar i huvudet var jag de ändå inte o flinade lite för mig själv men skämmdes lite om Lars skulle se det.




Försökte skärpa mig när BM kom in för jag var rädd attdom skulle dra ner på gasen då.
Blev undersökt o var öppen 4 cm kl 20.
Skiftbyte kl 21 fick nya BM.or en BM stud som skulle vara med o en ordinarie BM, visst tänkte jag gör vad ni vill bara ni tar bort smärtan NU.
Narkosläkaren tillkallades o jag var tvungen att byta till sjukhus kläder (jag hade bestämmt mig för att ha mitt eget linne under förlossningen o ingen sån där ful sjukhus rock men skulle jag ha EDA så var jag tvungen att byta om.
Natrkos läkaren infann sig på plats efter max 10 min, de var en stor kvinna som bröt på ryska o jag upplevde henne som väldigt kall av sig, man blir extra känslig i en sån utsatt situation som man är när man föder barn.
Jag bad henne snällt att låta mig vänta ut en värk innan hon stack, den härgången upplevde jag att EDAN gjorde ont att lägga, tänkte att de får de vara värt bara smärtan försvinner av värkarna, dom lovade att efter 30 min skulle den ha full effekt men den effekten upplevde jag aldrig till min besvikelse.
Dags för ny undersökning jag var öppen 8 cm det kom en värk o då skulle Bm stud få känna, på den värken hann jag öppna mig 2 cm inte undra på att de gjorde så jäkla ont, bm skarttade o sa ja Linda du har en racer baby du är öppen 10 cm. =)
Undersköterskan o BM började plocka fram allt som behövdes när bebisen kom o sa att nu var de bara att krysta, jag hade fått lustgasen uppskruvad på 100% i och med EDAN så nu var jag riktigt slö tänkt o kom på mig själv med att bara ligga o andas lustgas ist för att försöka krysta.
BM stud kom med varma omslag (som jag hade bett om i förlossnings planen om att få prova) men då hög på lustgas o i smärta vart jag skit sur o tänkte när hon frågade om jag ville att hon skulle hålla emot med varma om slag "vad fan har du inget annat för dig än att ställa såna idiotiska frågor i den här situationen" kan säga att omslagen var SKÖNA.
Kommer som i en dimma ihåg att jag krystade o skrek att de här hjälper ju inte, de kommer ingen bebis.
Snart kom dom riktiga krystvärkarna o jäklar nu fattar jag vilka krafter alla pratat om SÅ skönt o jävlar vad stark man blir tror jag krystade 3 gånger innan lillan föddes.
Dags för att bli sydd, som tur är behövdes bara 4 stygn men hon som sydde var ju inte färdig utb så hon råd frågade hela tiden jag kände mig ganska less nu o frågade om dom kunde skynda på de lite.
Alla grattade oss o lämnade oss ensamna en stund o vi fick ringa våra familjer o berätta att nu var lillan här.

Jag började gråta, inte av lycka över mitt nyfödda barn utan alla spänningar släppte väl o jag var chockad över hur lätt allt hade gått.
Dom la lillan på min mage o jag har ett minne av att jag var irriterad o sa aj aj aj för nalevsträngen var så kort o innan dom hade klippt den så var vi ju fortfarande sammankopplade o de gjprde ont när dom bökade med henne på min mage.


Jag måste säga att föda barn är verkligen så häftigt o så smärtsammt, men skulle göra om de vilken dag som helst iaf