Neoelian

Då var 2 års kalaset avklarat, kan knappt fatta att hn är 2 ÅR stora stora killen, det är hemskt roligt att han brat prata så pass o sätta ihop meningar.
För 2 år sen vid den här tiden låg vi på BB med spräng fyllda bröst, eftervärkar o mamma hormoner.
tänkte dela med mig av min förlossnings berättelse för de som inte läst den, kommer inte ihåg allt i detalj men det var helt fruktansvärt, villa aldrig någonsin göra om det, men så kom Nike o det gck fin fint o jag bara måste göra om det, nångång =)

Det började med att jag vaknade upp natten mot måndagen den 29/5 ungefär vid 02.30 tiden av att de gjorde fruktansvärt ont i magen kände på engång att det var något på gång för såhär ont hade jag aldrig haft innan, försökte ligga kvar i sängen o slummra för hade somnat för 2 timmar sen o var så trött men gav upp efter 10 min för kunde inte ta värkarna liggandes, så jag gick upp o satt mig vid datorn o surfade på FL o försökte hitta i graviditets forumen hur det känns när det är på gång, samtidigt drog jag igång värk klockaren.
Kändes spänannde att det ÄNTLIGEN var dags samtidigt som jag tänkte hur skall detta gå jag har redan så pass ont att jag står o hänger  över soffan o gråter när värkarna kommer, hur skall de då kännas när det verkligen sätter fart o kommer regelbundet???
försökte vara uppe o gå när värkarna kom då kändes de lite bättre iaf , klockan gick o blev frammåt 07 gick för att väcka Lars o få honom att hålla mig sällskap, vi hade nu gått övertid i 18 dagar men han blev ändå helt förvånad när jag väckte honom o sa att det nog var på gång.
Vi gick upp jag la mig i soffan o försökte titta lite på TV mellan värkarna men flög upp ur soffan när jag kände hur värkarna rev tag i mig, såhär höll de på fram till kl 12 då jag gick o duschade för att lindra smärtan, stod o gungade med dusch munstycket mot magen o kräktes,  försökte koncentrera mig på andningen.
Var uppe o vandrade i lägenheten o gick o grinade lite för mig själv, Började må ännu sämre hade inte fått i mig något alls, fick springa in i badrummet o spy flera gånger, Lars blev orolig över att jag inte fick i mig mat el vätska o bara kräktes pga av smärtan så vi ringde upp till förlossningen för att rådgöra o höra om vi fick komma in, kände att jag inte klarar detta länge till utan smärtlindring, var en ganska sur o otrevlig barnmoska som svarade o sa att de nog var alldels för tidigt att komma in o att jag skulle prova varm dusch o panodil (vilket jag redan gjort) blev ledsen o besviken o försökte bita ihop o kämpa på hemma lite till.
Klockan gick o blev 15 nu kände jag att jag inte fixar detta så vi ringde till min mamma som skulle ha hunden medans vi var inne på sjukhuset, packade ihop våra saker o blåste iväg ( kan säga att de var ett H vete att ha värkar sittandes i bilen)
Kl 16.00 blir vi mottagna på förlossning av en super härlig Barnmorksa (Vibeke) som hälsade oss välkommna o kopplade på CTG för att mäta värkarna blev liggandes där i 30 min värkarna var kraftiga men inte så regelbunda de kom med ca 6 min mellarum, Vibeke kom tilbaks o frågade om jag ville ta ett bad det ville jag ABSOLUT inte göra jag ville bara ha lustgasen NU, men efter lite övertalning så bestämde vi oss för att jag skulle prova iaf, kröp ner i ett kokhett bad o det kändes så skönt till en början, efter ett tag blev jag illamående igen o Lars gick för att hämta barnmorksan,  spydde upp all saft jag fått, skämdes o kände mig så ynklig, fick hjälp upp o ta på mig landstinget snygga outfit, blev visade till förlossningsrummet o blev pressenterad för lustgasen hade inte alls tid att lyssna på hur jag skulle andas för just då kom en värk slet tag i masken ur händerna på barnmorskan o hyperventilerade.. får panik när jag känner att lustgasen inte hjälper blir bara slö i huvet o känner mig full.. ANDAS ANDAS hör jag någon säga lååångt borta, kryper ihop i foster ställning o kvider o gråter  (det gör så ont) nu är kl 20.00 och Dr Bergman bestämmer att jag skall få en sovdos morfin o bricanyl eftersom jag inte sovit på så länge, vi packar ihop o går över på BB där blir vi mottagna av BM Katarina som ger mig min dos o säger att jag skall ringa om det är något, lars sitter o stryker mitt hår tills jag slummrar in sen åker han hem (fick inte stanna kvar) vaknar upp när han stänger dörren ligger o tittar i taket försöker vila men värkarna river tag i min trötta kropp igen och nu ännu tätare, ingen vila här inte.
Ringer på knappen o säger att de inte hjälper med morfinet,blir undersökt av BM Katarina som säger att jag nu är öppen 3-4 cm vi kommer överens om att de ska ringa dit Lars igen nu är klockan 00.00 o jag tar en dusch igen eftersom jag har kräkts ner hela mig o sängen igen ber BM så hemskt mycket om ursäkt, hon bara ler o säger att det inte är någon fara, blir glad när jag hör att min mamma som oxå jobbar på BB/förlossning ska ut o jobba extra i natt känns tryggt att ha mamma i krokarna =)
00.45 kommer vi över på förlossningen igen eftersom det varit skiftbyte tidigare under kvällen får vi nu en BM som heter Kerstin henne har jag träffat flera gånger så det känns super hon är lugn o trygg, dags för ny undersökning fortfarande inte öppen mer än 4 cm under tiden hon undersöker mig säger hon att bebisen har mycket hår, blir jätte glad för de känns som att de hänt lite sen sist att de iaf 
Dr Bergman bestämmer att de skall koppla på värkstimulerande nu är kl 01.15.
02.30 är vi uppe o promenerar i sjukhus korridorerna o när värkarna kommer står jag o vankar som en pingvin o lars gör sitt bästa o försöker massera mig, ryter åt honom om han inte gör rätt för att någon sekund senare be om ursäkt o gråta.
02.45 Ber jag om EDA, får lägga mig på sängen på sidan o blir tvättad på ryggen är jätte nervös har sprut skräck, försöker bita ihop...
02.50 Kommer narkosläkaren in spärrar upp ögongn o tittar på lars o mer el mindre skriker... ska HAN lägga EDA på MIG? Var orolig eftersom Narkos läkaren var så ung, tänkte att han kommer göra min förlamad, så jag började ge honom order om att han inte fick sticka mig utan att säga till, inte under en värk osv .
03.11 är EDAN lagd o jag blir kopplad till STAN o CTG som registrerar värkar med 3 - 4 min mellan rum det är massa sladdar o bälten över allt, det är varmt o jag är irriterad över att de springer sköterskor ut o in i vårat rum.
04.30 dålig signal kvalitet, byter skalp o huvudplatta flera gånger, fortsätter att höja värkdroppen.
05.30 fortsatt dålig signal kvalitet så in kommer ett antal Barnmorskor som står o funderar o diskuterar hur de skall göra, eftersom att EDAN inte hjälper någe vidare o jag fortsatt har ont börjar jag bli otålg o irriterad över att de hela tiden måste byta skalp o huvud platta,  men har öppnat min till 6 cm, värkarna kommer med 2 min intervaller o de sänker droppet, andas lustgas o säger till Lars att han skall prova, han andas lite försikigt i masken,jag säger att han måste andas ordentligt så han tar 2 djupa andetag,  vilket han gör o börjar skatta hysteriskt o säger att hans röst låter konstig de ekar i huvet, Skönt att vi kan skratta lite mitt allt "elände".
06.10 får jag en "bonusdos" EDA eftersom jag fortsatt har vansinnigt ont, hjälper väldigt lite så försöker ställa mig o röra lite på mig.
07.00 är de dags för skiftbyte o dagpersonalen kommer skönt att vi får samma BM som igår när vi kom in, hon säger att innan lunch ska vi ha bebis vilken tröst tycker jag då det är ju MÅNGA timmar kvar men vi kämpar på, ställer mig på knä i sängen o känner hur de börjar trycka på får panik o skriker till lars att gå ut, han fattar inget... UT UT UT skriker jag han ska UT, ska minsann inte vara här o se när jag skiter på mig,(för er som aldrig fött barn känns det s¨å när ma börjar få krystvrkar)  står fortsatt på knä i sängen o natruligtvis skiter jag inte på mig men de kändes som det, stackars BM  studerande står i ett hörn o tittar förskräckt på när jag svär o gråter.
08.15 Dags för ny undersökning nu är jag öppen 9 cm bara att det är en kant i vägen så hon kopplar på Buscopan för att få bort den, blir otroligt glad o får berömm av BM att jag är duktig o kämpar på.
09.15 Börjar jag återligen känna hur de trycker på o känner hur något lixom bra tar över o  börjar krysta det är så befriande till en början, BM berömmer mig igen o säger att de händer massor men hon säger att jag inte ska skrika ut värkarna utan hålla krafterna innom mig o använda kraften till krystandet, lättare sagt en gjort, efter vad jag tycker är en evighet av krystande är kl bara 09.55 o i journalen läser jag "dålig progress" Dr Bergman kontaktas för ev sugklocka.
kl 10.01 läggs sugklockan av AT läkare Palmqvist gör fruktansvärt ont när hon lägger klockan o samtidigt som jag krystar hänger BM på min mage o läkaren drar i klockan känns som jag ska dö verkligen.
 Gråter helt hysteriskt... Klockan släpper , ett nytt försök med klockan som släpper igen, nu är jag HELT hysterisk o slår BM som trycker lustgas masken i mitt ansikte en annan BM håller ner mig i sängen o pressar på min mage känns som att hela jag gårsönder, men just då spelar det ingen roll, läkaren försöker åter igen sätta på klockan men nu orkar inte Lars se el höra mer utan ryter att "den riktiga" läkaren får ta över, han lägger tången på bebis huvud o drar o drar o tillslut kommer bebisen ut, nu är det ungefär 10 personer i det lilla förlossningsrummet allt från BM  sköterskor till barnläkaren eftersom bebis är väldigt medtagen (läser i journalen, 10.06 ut kommer slapp pojke som avnavlas o ges till barnläkaren apgar 7 10 10.
Alla släpper allt de gör o börjar plocka ihop förlossnngs instrumenten,  jobbar med Neo för att få igång honom o BM skrattar o säger till alla som står o tittar på Neo där han ligger på undersökningsbordet o frågar skall inte mor få sitt barn, efter all uppståndelse har alla helt glömt bort mig där jag ligger =)
Får en tjock liten sak uppslängd på magen, kommer ihåg att jag inte ville ta i honom alls, sa bara att de skulle ta bort honom från mig, var chockad,  så lars får Neo insvept i handduk o filt o sätter sig brevid mig, jag vänder huvudet åt andra hållet o stirrar in i väggen medans BM syr mig.
När hon är klar får jag nya kläder o tar en dusch, nu först vill jag hålla i Neo, de lägger honom vid mig jag bara stirrar på honom o undrar hur han fått plats i min mage, 4,3 kg o 53 cm tjock bebis.


Detta är det absolut värsta jag gjort, det gick ju bra till slut.