Bitter?
Ja de är jag faktiskt, riktigt bitter, för er som inte vet har jag gått o brytit foten, el jag har fått 2 frakturer på fotknölen, både ut o insida.
Hur jag lyckades? Jodå vi var uppe på atlan taket o sopade för de ska läggas nytt tak så vi tog oss upp med stege, sopade o donade o fick för mig att jag skulle klättra ner o hämta ngt (vad minns jag inte) tyckte L hade ställt stegen läskigt upprätt så jag tänkte jag skulle luta den lite planare, eller ni fattar va? så jag höjdrädd som jag är på skoj jämrar mig o säger jag kommer rammla, börjar klättra ner kommer väk 2-3 steg då jag känner att fan stegn glider, försöker klänga mig fast i taket utan vidare resultat, stegen smäller i trallen jag jag tappar taget o faller ner rakt på stegen, i skräddarställning typ PÅ foten :O skriker rakt ut av smärtan o känner direkt att foten är av, i fallet då som ni förstår tar jag med mig stegn o Lars som nu måste hjälpa mig är fortfarande uppe på taket utan stege, men han hoppar ner o landar liite bättre än mig så han skyndar sig o hämta bilen medans jag fortfarande sitter på foten o gåter o jag tror jag fortfarande skriker.
Han lyfter upp mig o vi åker till vårdcentralen, tänkte inte ens på¨sjukhuset.
Sköterskor kommer springande o jag gråter o gråter, hör hur dom pratar om att ringa ambulans, va tänkte jag för en fot? Men ingen visste om jag slagit i huvudet el inte, jag var alldeles för smärtpåverkad för att kunna kommunicera & jag är jävligt glad att jag fick åka ambulans in för de "gosakerna" dom pumpade i mig gjorde mig nästan helt smärtfri o vändigt lugn =)
Nåja efter de har jag hunnit med 3 gipser 2 ambulansturer till sjukhuset, 4 röngen.
Nu har jag fått ett chockrosa plastgips som jag ska skutta på i 6 veckor, därav bitterheten, hela sommaren typ, jag som skulle bada, sola, äta gott, leka med barnen, klippa gräs, plantera blommor, promenera o njuta, visst kan jag fortfarande göra dessa saker, mer el mindre men allt blir ju så mycke mer komplicerade o inte alls lika kul =( nu sedan en vecka tillbaks ligger jag mest med benet i högläge eftersom svullnaden vägrar ge med sig o jag har fortfarande riktigt ont o äter smärtstillande.
Ska absolut försöka göra de bästa av detta, men stundtals blir jag bara så bitter, varför just nu?!?
Näpp nu ska jag försöka städa upp, önska mig lycka till.
Hur jag lyckades? Jodå vi var uppe på atlan taket o sopade för de ska läggas nytt tak så vi tog oss upp med stege, sopade o donade o fick för mig att jag skulle klättra ner o hämta ngt (vad minns jag inte) tyckte L hade ställt stegen läskigt upprätt så jag tänkte jag skulle luta den lite planare, eller ni fattar va? så jag höjdrädd som jag är på skoj jämrar mig o säger jag kommer rammla, börjar klättra ner kommer väk 2-3 steg då jag känner att fan stegn glider, försöker klänga mig fast i taket utan vidare resultat, stegen smäller i trallen jag jag tappar taget o faller ner rakt på stegen, i skräddarställning typ PÅ foten :O skriker rakt ut av smärtan o känner direkt att foten är av, i fallet då som ni förstår tar jag med mig stegn o Lars som nu måste hjälpa mig är fortfarande uppe på taket utan stege, men han hoppar ner o landar liite bättre än mig så han skyndar sig o hämta bilen medans jag fortfarande sitter på foten o gåter o jag tror jag fortfarande skriker.
Han lyfter upp mig o vi åker till vårdcentralen, tänkte inte ens på¨sjukhuset.
Sköterskor kommer springande o jag gråter o gråter, hör hur dom pratar om att ringa ambulans, va tänkte jag för en fot? Men ingen visste om jag slagit i huvudet el inte, jag var alldeles för smärtpåverkad för att kunna kommunicera & jag är jävligt glad att jag fick åka ambulans in för de "gosakerna" dom pumpade i mig gjorde mig nästan helt smärtfri o vändigt lugn =)
Nåja efter de har jag hunnit med 3 gipser 2 ambulansturer till sjukhuset, 4 röngen.
Nu har jag fått ett chockrosa plastgips som jag ska skutta på i 6 veckor, därav bitterheten, hela sommaren typ, jag som skulle bada, sola, äta gott, leka med barnen, klippa gräs, plantera blommor, promenera o njuta, visst kan jag fortfarande göra dessa saker, mer el mindre men allt blir ju så mycke mer komplicerade o inte alls lika kul =( nu sedan en vecka tillbaks ligger jag mest med benet i högläge eftersom svullnaden vägrar ge med sig o jag har fortfarande riktigt ont o äter smärtstillande.
Ska absolut försöka göra de bästa av detta, men stundtals blir jag bara så bitter, varför just nu?!?
Näpp nu ska jag försöka städa upp, önska mig lycka till.
Kort uppdat....
Bild på min & Neo från Turkiet.
Vi hade en super skön vecka även om jag längtade hem otroligt redan första dagen.
Veckorna bara flyger iväg o Neo har hunnit fylla 4 år, vi njuter ute hela dagarna.
