Puerperalpsykos???
Jag vet inte om jag har nån försenad "baby blues" el om jag bara håller på att bli sönder stressad, igår kände jag mig bara så himla ledsen o nere trots att jag var på stan o shoppade kläder åt mig själv.
De brast totalt på kvällen efter att Neo stått i sin säng o skrikit i 1 tim innan han somnade o lillan små pep o var allmänt missnöjd brast de för mig, började stor tjuta.
Allt kändes bara så himla fel, fick "förbjudna" tankar som inte många föräldrar pratar om, kände mig bara så less på båda barnen o tänkte att de var skönt när lillan var i magen så jag fick sova o Neo var "normal" önskade att någon bara kunde komma o hämta Neo så jag fick vara ensam.
Kände mig så jävla misslyckad som mamma som hade så missnöjda barn, ostädat hem, sunkig som få.
Trots att L försökte få mig på bättre humör o sa att jag är världens bästa mamma sprutade tårarna.
Borde inte klaga, jag har 2 underbart fina välskapta FRISKA barn o ´jag vet att de finns dom som har de 1000 gånger värre, men man kan inte rå för sina känslor.
Har börjat få sån ångest inför nätterna för att jag inte får sova ordentligt, nu sover lillan mer men såklart blivit förkyld o har svårt att andas på natten hon ligger o grymtar o vifftar med armarna, inte kan man sova då :(
Idag känns de något bättre, men känner att ångesten börjar komma krypande inför kvällen.
Linda, det där är såå vanligt och jag är inte alls förvånad över hur du känner. Jag kände precis likadant i början när vi fick N. Då jag berättade för mina närmasta vänner hur jag kände och mådde mig sa alla "Jo, precis så var det för mig också" Arg blev jag, varför berättade ni inget för mig innan, utan först i efterhand!!!
Det är så fjantigt att folk inte vågar säga hur de mår och det är absolut inget konstigt pga sömnbrist, förlossningen du gått igenom, stress och hormoner. Hoppas du mår bätre snart, jag vet precis vilken panik du känner! Stora kramen på dig!
Åh jobbigt att känna så där, men tror absolut att det är jätte vanligt. Som du skrev. Folk pratar inte om sina "förbjudna" tankar..men tror nog att alla nån gång har tyckt som du.
Hoppas att du mår bättre snart...du får be L stötta dig mer än vanligt nu. Du är en super mamma..kram på dig
stackare, vad jobbigt det låter! men man får känna så! jag känner lite likadant när jag bara gnäller över hur jobbig min graviditet är. jag är JÄTTEGLAD att jag är gravid, men samtidigt känner jag att jag måste få tycka att det är jobbigt också.
hur mycket har du neo på dagis nu? lämna honom där längre stunder så du och lillan får vara för er själva lite..kanske kan du sova, eller iallafall vila, när hon sover på dagen. när lars är hemma kanske han kan vara lite mer med lillan och du ägna lite tid åt neo, det mår säkert alla bättre av!
hoppas det snart känns bättre!
Vi pratade ju om det här när vi fick Nora o Neo, kommer du ihåg? Kram på dig!
Linda läs min blogg , brukar kika in på din , ja kände exakt så i början , kaaaaaannnnnnn jag inte bara ju få åka i väg på hotell sova i en vecka , trycka in angelie i magen igen, hon sov typ aldrig knorra böka och veva, de kändes fruktansvärt, brast var och varannan dag för kände mig så miss lyckd, varför var ja inte glad?? nu när den efterläntade babyn var här? hur kunde ja bara "önska" bort hon :( (=in i magen igen) ...DE går över , se frammåt , och jag hade en själständig väldigt lättsam 4 åring, som ja alltid sagt du är SÅ TUFF som skaffar tätt.....
Förstår dej exakt NORMAL
FY för alla mammor som ska låtsas att detta med barn är en dans på rosor, eller att föda inte gör ont , Pinsamt!
Kan du sova när hon sover, om det så är på dagen?
Det kunde ju inte jag :( så det förvärrade allt,
låt din pojkvän ta varannan natt , det gjorde min kile, vara hemma med två varn speciellt , två små barn är verkligen ett JOBB oxå..
De är så typiskt kvinnor att vara så "stolta" så dom inte kan erkänna ett problem.Du är defenitivt inte ensam om dina känslor, dom som säger annat ljuger!
Du är en jätteduktig mamma som jag vet kommer stå ut med de här tills de är "över"/blir bättre. Kram!
